Arlandas konkurrenskraft behöver stärkas – och vi har alla ett ansvar…
Det är ungefär så debatten låter.
Arlanda beskrivs som avgörande för Sveriges konkurrenskraft och ansvaret framställs ofta som något diffust och gemensamt – regeringen, näringslivet, regionerna, flygbolagen och resenärerna behöver alla bidra.
Men någon har faktiskt det operativa ansvaret för Arlandas drift och utveckling. Det ansvaret ligger hos Swedavia.
Sedan Swedavia tog över ansvaret för Arlandas drift och utveckling för ca femton år sedan upplever många resenärer att reseupplevelsen successivt har försämrats.
I dag möts resenärerna av osmidiga lösningar för att lämna och hämta passagerare, avstängda rulltrappor och rullband, längre gångavstånd, köer i säkerhetskontrollen, brister i bagagehanteringen, höga priser och kostsam parkering. Listan kan göras betydligt längre.
Flygbolagen framför samtidigt motsvarande kritik mot förhållandena på airside, som påverkar flygbolag att istället expandera sin trafik i Köpenhamn eller Oslo.
Nästan ingen diskuterar Swedavia som faktiskt ansvarar för Arlandas drift och utveckling
Det mest anmärkningsvärda är att nästan ingen diskuterar Swedavia som faktiskt ansvarar för Arlandas drift och utveckling. Debatten förs i stället på en abstrakt nivå där alla sägs bära ett gemensamt ansvar, vilket i praktiken innebär att ingen ställs till svars.
Swedavias ansvar stannar dessutom inte vid Arlanda. Bolaget ansvarar för drift, utveckling och förvaltning av ytterligare nio statliga flygplatser som tillsammans ska bidra till ett starkt svenskt flygsystem.
En av dessa flygplatser är Bromma. Trots det har Swedavia under lång tid drivit linjen att flygplatsen ska läggas ned. Men jag är glad att Swedavia inte heller har lyckats med detta.
Det är värt att komma ihåg att även Säve flygplats i Göteborg en gång var en statlig flygplats som drevs av Swedavia, innan verksamheten successivt avvecklades och flygplatsen till slut stängdes för den trafik den tidigare hanterade.
Det finns också en större fråga att diskutera. Sveriges regionala flygplatser visar dagligen att det går att driva flygplatser nära verksamheten, med lokalt engagemang och fokus på resenärernas, näringslivets och samhällets behov. De flesta regionala flygplatser rymmer dessutom både linjeflyg, affärsflyg och ett levande allmänflyg med kunder som flygklubbar, flygskolor, underhållsverksamhet och annan luftfart som tillsammans skapar ett levande flygsystem. Det är så ett fungerande flygsystem ser ut.
Flygslagen konkurrerar inte med varandra, de kompletterar varandra. Här utbildas morgondagens piloter. Här byggs kompetens, innovation, beredskap och samhällsnytta. Från flygklubben och flygskolan, via affärsflyget och det regionala linjeflyget, till den internationella linjetrafiken är varje del beroende av de andra.
Ett starkt Arlanda förutsätter ett starkt svenskt flygsystem, även i Stockholm och Göteborg.
Kanske är det dags att tänka om kring hur Sveriges statliga flygplatser organiseras. Flera av dem skulle sannolikt kunna utvecklas bättre i en modell som mer liknar dagens regionala flygplatser med större lokalt mandat, närmare verksamheten och ett tydligare utvecklingsuppdrag.
Bromma kan vara en naturlig plats att börja på genom ett nytt driftsbolag med fokus på att utveckla hela flygplatsens potential och bidrag till Sveriges totala flygsystem.
Framförallt är det dags att våga diskutera om dagens styrmodell verkligen är den som bäst utvecklar Sveriges statliga flygplatser och stärker hela det svenska flygsystemet.
Sverige behöver inte fler abstrakta samtal om att Arlanda måste bli bättre. Sverige behöver ansvar, ledarskap och en organisation som faktiskt levererar på sitt uppdrag, att utveckla Arlanda till en effektiv och attraktiv huvudflygplats med en smidig reseupplevelse för resenärerna. Samtidigt som Arlanda möjliggör och utvecklar ett sammanhängande svenskt flygsystem där statliga, regionala, kommunala och privata flygplatser, tillsammans med allmänflyget, affärsflyget och den kommersiella luftfarten, kompletterar och stärker varandra.
